Ganska sällan vill jag lyssna på musik för att förändra mitt sinnestillstånd. Jag vill istället höra något som belyser det jag redan upplever. Vad den nu än är.

Det känns som slöseri.

Du måste inte göra något för att vara tillräcklig. Du har ingen skuld till dina föräldrar, ingen skuld till dina vänner eller bekanta. Du lever inte för att betala en skuld. Vinden blåser fritt i ditt huvud och genom vardagsrummet. Det svarta hålet i dina ögon är bara svart som ett gruvhål eller svart som en burk svart färg.
På samma sätt är vi helt befriande från godhet, ondska, skuld, frihet och den stora meningen. Den skuggan finns faktiskt inte.
Allt är helt öppet och vardagligt.
Ändå står godhetens, ondskans, skuldens, frihetens och meningens kulisser utplacerade ibland oss.
Vi går genom dem och de omringar oss.
Vi vill dem inget illa och de vill oss inget illa.
Det är allt.
Tänk om man verkligen kunde känna det. Verkligen förstå det i magen och i fingrarna.
Tänk om man faktiskt kan det.

Sorg

Rokuro Taniuchi 26
Originally uploaded by A Journey Round My Skull

Den stora sorgen. Vår-sorg, kvälls-sorg, natt-sorg, bakgrunds-sorg. När sorgen är som en instängdhet, skiljer den sig mycket från när den bara är bärvågen till minnen. Då är den nämligen välkommen. Långa sändningar från släckta länder.

klassisk musik

Jag har försökt ta till mig klassisk musik, jag vill gilla klassisk musik, jag borde gilla den. Jag gillar den när den spelas i fiket på Carolina Rediviva på morgnarna vid 10-tiden efter ett pass av studier. Musiken ligger där i bakgrunden och blandas i kropp och hjärna med kaffet. Ett stort lugn infinner sig. Skönheten tar form.
Men när jag själv ska leta reda på något jag gillar på t.ex. spotify, då passar inget. Det finns en samling bilder,attityder eller röster som dyker upp i mitt huvud när jag lyssnar på olika stycken, några bra, men de flesta lämnar mig fylld av obehag..

*Deprimerad tjock vitsminkad adlig person som kastar sig fram och tillbaka i en sån där kort medeltida lyxsäng och dricker brännvin som kommer upp igen hela tiden. Personen klagar och gör missnöjda ljud.

*Ett antal militärer med varsin ölstövel sitter och tittar på en person med peruk som sjunger oändliga skalor medan den viftar hotfullt med ett svärd mot en nästan identisk person klädd i säckväv med stor ring i örat, kutrygg och skokräm i ansiktet.
*En stor sal är inhuggen i berget, en enorm mytisk gudavärld är målad över hela valvet, statyer fyller salen. En liten person i trasor springer mellan staryerna och ser rädd ut, den klättrar uppåt mot taket. Soldaterna kommer. Personen lyfter upp en harpa och gråter. Allt börjar spricka, taket rasar in och alla dör. Ovan jord tusen år senare går en liten person och plockar blommor och hittar harpan.

*Person med "Gustav Vasa"-byxor och dansk prästkrage runt halsen som står i en kitchig blomträdgård och orerar på rimmad vers, åskådarna aplåderar med fingrarna efter varje ord.

*Helt uttryckslös person som låter sig och sin vevgrammofon bäras genom öknen, Bärarna är också helt uttryckslösa. Alla svettas. Personen ser ut som en vit version av Jabba the Hut i uniform och pikhjälm.

Joy

Joy
Originally uploaded by Wendy Coco, Photographer

Världen uppenbarar sig , stund för stund. Glädjen finns där.

Tinariwen är så fint om hösten

trailer till hösten

Sommarsolens strålterror verkar nu ha falnat och regnet har blött fram de mysigaste höstdofter. Vi kan kura och läsa utan dåligt samvete.
Böcker! Te! Likör! Fåtöljsäsong! Små kuddar! Fotogenlampor!
Uppenbara höstlåtar hemma hos Gunnar Larsson den extremt närsynte man som fick sina glasögon ärvda genom myrorna till oss. En symbol för att vara mossig och att ha sitt namn klistrat på sina glasögon.
Gräv ner mig i den murriga hösten och lagra mig tills löven faller nästa gång!

IKA - till turistens hjälp

I dagarna lanseras en ny nationsvid satsning för att marknadsföra våra svenska landskaps särart.
IKA Institutet för Konst och Ansvar som precis lanserat sin lovande hemsida har tagit fram de brott som invånarna i respektive landskap är starkast i Sverige på.

IKA Evidensbaserad fördom

Håll även utkik efter femgenerationsbilder. Det finns väl knappast något vackrare än generation efter generation av tonårsgraviditeter.

Rushmore!

Vilken bra film. Jag känner igen mig i Max och Herman. Jag gillar dom.
Att ge sig hän åt det man gillar och låta världen följa efter.
Särskilt scenen där Herman är trött på sin familj, nästan kastar golfbollar på barnen, hoppar i poolen med ciggen i mungipan och stannar under vattnet. Allt med samma tomma blick.
Max´s fina hobbies, fina projekt och oklanderliga stil gör mig också varm.
Om man inte kan få vara sig själv, varför då vara över huvud taget?
Denna film gräver en kanal till havet som vi alla kan släppa loss i.
Som Idioterna fast med en optimistisk garnering.

Ugglor, buddhism, blixtar, hakkors och omen

Jag har precis lyssnat färdigt på kasett 11 av "Claudius, the God"
Romarna och alla folk omkring verkade väldigt intresserade av omen och järtecken och lät ofta underligheter som dök över dem påverka deras livsval.
Författaren låter Kejsar Claudius berätta om hur hans barndomsvän Herodes Agrippa dör efter att ha sett en uggla flyga framför honom och hoa tre gånger precis som den förutspåddes göra före hans död tidigare i hans ungdom då han satt i fängelse. Tiden hoandena pågick skulle avgöra hur långt det var kvar tills hans död.
Jag sökte på ugglor på wikipedia då jag gillar ugglor. De är läskiga, lugna associeras med kunskap, gillar ensamheten. Om jag skulle välja ett totemdjur nån gång skulle det absolut bli ugglan. Som engagerad i zenbuddhismen tycker jag att ugglor skulle vara ett lysande symboldjur. Vaksammare mer skärpa djur får man leta efter.
Hakkors är den gängse symbolen för buddhism i Asien och tempel brukar ofta märkas ut på kartor med hakkors. Det visade sig att ugglor har klor som är mer eller mindre vridna så att deras spår på marken bildar hakkors och att. Ts'ang Chieh som sägs ha uppfunnit skriftspråket lär ha inspirerats av just fågelspår i sand.
Den legendariske kejsaren Yu ska ha haft en fiende vid namn Uggla som skapat blixtar och åska.
Idag under terapin avbröts jag mitt i en mening av att en blixt speglades som ett streck uppifrån och ner mitt i det halvöppna fönstret i huset mitt emot som jag satt och tittade ut på under samtalet.
10 sekunder senare kom åskan.

Nån slags löst nät av ovanliga händelser. Förutom detta har en bekant jag träffade på valborg och då talade om att spela pingis med ringt och frågat om pingisspel bara en timme efter att jag tänkt på det för första gången sen dess. En annan kompis som är intresserad av buddhism och har haft nån slags omvälvande andlig omskakning ringt bara nån timme efter att jag tänkt på honom. Även han är nån jag inte brukar höra av mer än ett par gånger per år.

Detta verkar ju inte peka åt nåt särskilt håll utan framstår mer som en skiss till en personlig mytologi.
Vi får se vad som utkristalliseras..

rubber johnny

Oljud ljuder bra för dem som lyssnat på all musik. De har spåren av all musik i huvudet. Odjudet öppnar öronen för all musik man lyssnat på.

Bra foton är vår vanliga verklighet men med en ny vinkel eller komposition.

De väcker ögonen för riktiga intryck istället för bara minnen av sånt vi redan sett. Det är förvånandsvärt hur sällan man faktiskt tittar och lyssnar när man dansar runt i vardagen.

Känslig hud igen.

oljudsmusik

glad påsk

Den unge muslimen till redioreportern i P1: "Alltså, för dom som inte har någon religion och bara följer sina lustar kan det vara svårt att förstå hur man..."

Jag tänker direkt:Vad ska man annars följa?

Allt jag ärligen kan svara är "Jag vet inte".

Men detta "vet inte" räcker bra. Man ska inte leta efter det övergripbara.

Jag vet inte vad som komma skall men sträcker mig ut i ett stort"vet inte"
Jag går och lägger mig ikväll och imorgon vaknar nån annan.

Glad påsk!

fotografen

Om du vill se Davids mer nyanserade text till mina bilder nedan gå till musiktidningen LIRA´s nätupplaga

Kieranhebdenandstevereid

För första gången i mitt liv så har jag själv hittat en artist som jag av eget kraft börjat lyssna på och gilla och sen inser att de har konsert i min egen hemstad.
Jag gick på en konsert med mina idoler, jag fick blodsvallningar när dessa två fina människor äntrade scenen! De är så fina! De finns på riktigt. Jag höll nästan händerna för öronen och skrek när de kom in på scenen.
Kieran är ung och spelar el. Han står lugn med sina maskiner och tittar ömt på steve därnere.
Steve är gammal, ser ut som en ölkorv och rör sig som en anderiden voodoopräst. Hans ögon letar sig ofta uppåt innåt som om han får nån slags anfall. Men det är bara extas!! Så fort han tog upp trumstockarna började han grimasera! Hela hans kropp studsade konstant genom hela konserten. Så fort jag tittade på honom blev jag tvungen att fånle som ett litet barn.
De tittar mot varandra var femte minut men en i taget och den andre tittar liksom inte upp utan den ene studerade bara den andre och blir glad, tittar ner och nån sekund efter det gör den andre samma sak.

Och musiken var bra.